Igår kväll efter jobbet – haft en rätt dålig och alldeles för stressig för att bli effektiv dag där – snörade jag på mig mina Asics och drog ut på årets kortaste men mest behövliga runda. Släpade mina sega ben 1,87 km på 10:20 vilket ger ett tempo på 5:31. Helt vansinnigt att en hastighet de flesta normal-löpare håller en mil eller två orkar jag bara köra i typ 2K… Men jag är nöjd! För en särdeles icke-normal löpare som mig är det en finfin tid!
Idag visade min sjukgymnast en bunt övningar i sitt gym. Kan väl säga som så att rookie-gymmaren hedbert lätt underskattat sin vilja att prestera för jag kunde gifvetvis inte nöja mig med lagom å så satt jag där på en stol å höll på att svimma/kräkas/böla av lågt blodsocker – eller vad det nu är kroppen reagerar med istället för endorfiner och positiv blodsmak (som sent igår kväll)? Bedrövligt också att jag orkar typ ingenting fast… jag kanske inte ska jämföra dagsens förtiåriga rätt otränade lekamen med den för-tolv-år-sen något mer vältränade densamma :p det var nämligen då jag var på ett gym senast. Å inte fasen var det egentligen roligare då… fast jag var nog snyggare i spegeln på den tiden iaf! 😀 och jag antar åldern gör det lurigare att återfå forna tiders glans lixom. Iaf inte utan avsevärt mer jobb än vad som krävdes i forna tider?
Värst var förresten tveklöst ett helt vansinnigt tortyrredskap: ett långt rep i en loop skulle i denna evighetsmaskin dras och dras och dras uppifrån och ner (tänk: klättra uppåt längs repet med hjälp av armarna endast). Fifan! Undrar hur muklerna mår imorrn!
Jag antar att jag på sätt och vis har det lättare än du. Inte för att jag upplever det som att du har någon form av kroppshets eller liknande, utan bara för att. Som en långtida tjockismocka känner jag mig fantastiskt smärt och smidig då jag gått ner dryga 20 kg, trots att jag inte på långa vägar kan anses vara smal. Konstigt hur det kan vara, egentligen.
Kram!
Vilken klok och intressant kommentar!
Det är filurigt det där med form och figur. Det går ju bara att jämföra med sig själv och sina egna förändringar och förutsättningar!
Jag var jämt pluttig som barn, fick höfter i tonåren och tyckte felaktigt att jag var tjock. Har aldrig varit helt nöjd med min kropp förrän jag blivit vuxen och fått barn. Nu tycker jag att min kropp är apcool och fetgrym! Vicka grejer den kan liksom!
Hade en period efter 25 när jag gick upp mängder i vikt (ehum, träffade mattias och ökade tio kg på nåt år typ). Sen hämtade jag aldrig mig från det där förrän jag fått EmmaLi för då tappade jag allt förhållandet med M gett mig (fördelen med kolikbarn…). Gick under graviditeten upp sju kilo och efter ner sjutton. En del av dom har jag gått upp igen såklart men fortfarande är jag mindre idag än för tolv år sen – om än svagare och “mjukare” i hullet idag 🙂
Fast njo, jag var nöjd med mig i tidiga tjugoårsåldern mä. Vicket påminner mig om att apsilut hålla mig borta från all form av typ salsträning; jag var fabulously awesome på step up 1997. Och DÄR kan vi snacka gynnsam spegelbild 😀
PS. För att hindra all spekulation och feltolkning: det är alltså styrkan jag i huvudsak saknar från för tolv år sen (som jag skriver om i inlägget), kroppen jag har idag är alltså slankare än den var då.
När jag mår illa efter styrketräning beror det ofta på att jag glömmer att andas rätt, PT-Gustaf brukar vara bra på att påminna om var in- och utandning ska vara i rörelsen. Viktigt att äta rätt innan passet också!
Jag är typ awesome på step nu också, spegeln skiter jag i, jag är där, jag svettas, jag vinner, jag är grym, sådetså
För att öka muskler krävs protein så kolla din kista lite så du får i dig tillräckligt!
I mitt fall var det (som vanligt) bara för lite energi med från början… jag hade ätit ungefär ingenting innan! Men det är läskigt när kroppen tar stört slut. Fysiskt alltså, Och inte på ett gött vis utan bara slut. Punkt.
Det var ju en första test-omgång det här så jag hade inte tänkt ta i så. Men… det är inte min grej att göra nåt sånt här halvdant så… borde jag ju förstått 😀
Det viktiga är att man mår bra. Man är ansvarig för sitt liv och det går inte att skylla på nån annan att man inte hinner träna, orkar träna, har kass jobb eller annat.
Nu mår du bra och det syns på dig att du är lycklig. En bra familj, träning och ett jobb man trivs på så kommer man bli gammal.
Så om vi håller i så kommer vi sitta i NY och dricka drinkar när vi är 80! Vilket jag ser framemot
Word! En måste verkligen själv stå till svars för sina egna handlingar och beslut. Jo, bland känns det som att hela världen är emot en, och då är det tufft att vara stark och “klara sig själv”… jag har lyckan att kunna hantera mitt psyke rätt bra, Jag kan stoppa innan det går över stupet. OM det nu skulle göra det Men du har rätt även i att jag har det dunderbra nu. Jag är stark på alla vis, typ, och det ger energi som kanske syns? <3
Jaaaa!! Fast jag hoppas vi kommer dit tidigare än så. Om inte annat får vi väl dricka drinkarna nånannanstans sålänge? :p
Synd att vi inte ses på torsdag... hade varit så skoj!! Menmen. Nästa år kanske?