Fem i halv nio satt jag utanför Två Sjukgymnaster och peppade mig för domen. Några minuter senare togs jag emot med öppna armar av lyckopillret Lena och asså den kvinnan, hon sprider energi på ett så sprudlande vis att en liksom mår bra bara av att träffa henne! Nå. Hur gick det då? En grundlig undersökning inbegripande smärthistorik och fysiska tryck-, press-, dra- och böjprov (hon är änna stark den däringa lilla kvinnan!) vilka gav delvis tumme upp – stabil som en vedklabb tror jag hon kallade min ena knäled – konstaterade att båda meniskerna beter sig lite icke-okej. Märkligt i mina ögon var att det gjorde ont på yttersidan i det högra och innersidan i det vänstra (det är det vänstra som gör ont just nu), men i Lenas var det inte märkligt alls eftersom hon redan tidigare analyserat att jag belastar ytterfoten på båda tassarna men mer på den högra. However. En timme full av skratt och ömmande muskler senare, jag är bedrövligt ovigast i stada är jag rädd, promenerar jag hemåt i snöblasket med handväskan packad av nybokad tid, “remiss” till löpanalys på ortopedkliniken på sjukhuset samt en övning som enligt urstarka sjukgymnasten själv är “väldigt tuff”. The only way är uppåt nu ju och jag känner på mig/hoppas att min makes väna fru kommer klaga på träningsvärk i rumpan om några dar 🙂
Snöblask siste mars mottas sådär, men luften är frisk och klar och jag ser positivt på min framtid som kortdistanslöpare!
Engelska parken i vårskrud
Jojustdetja. Tid bokad hos ortopederna mä. Hejja!
Å så slutligen. En intressant fast lite sorglig aha-upplevelse blev när jag fick förstå att min konstanta “träningsvärk” i baklåren efter löpningen sannolikt inte alls är träningsvärk utan ett troligt samband med mina kassa ryggdiskar. Mellan tänderna förklarade sjukgymnasten att löpning gifvetvis inte är optimalt för såna som mig, men log stort åt mitt “men det är ju så kuuuul!!” och avslöjade mellan samma tänder att hon kände och gjorde likadant! Så jäkla skönt att höra tycker jag: dumhet att utmana kroppen, jo, men jag är inte ensam om dumheterna! Å en så klok mänska som Lena, henne lyssnar jag tveklöst på.
Att mina knän har relation med ryggen vågar vi alltså änsålänge alltså inte helt bortskriva. Men nån direkt kontext kunde iaf inte hittas och det ser jag som otroligt goda och hoppfulla nyheter!
Jag håller tummarna för att de hittar knuten till det onda och att du snart är på fötterna 😉 igen! KRAM
Tack gulliga du! Det betyder mycket att få lite pepp och hållna tummar!
Tjoho för bra hjälp och pepp! Och massa tumhållningen för att ryggen inte är orsaken! Och om så att du får hjälp med alternativ rolig träning!
Ja det är grymt att få bra hjälp när det gör ont! Och tack massor till dig också: jag blir så glad för era snälla omtankar! ♥
Om nu inte det här funkar får jag la börja promenera med såna däringa stavar 😀
Fördelen med promenader är att då kan du få sällskap av mig!
(Om bara mina fogar slutar tramsa, Visdte jag inte bättre hade jag kunnat tro jag var gravid)
Det var nån läkare hos Malou för några månader sedan som pratade om just fogproblem långt efter födseln, det finns hjälp att få men få bm/vanliga läkare vet om det!
Jag har inte haft problem på flera år. (Om jag inte gått långt i fel skor och fuktigt väder och “fel” tid i månaden) Så jag har ingen aning om varifrån det här kommit. Hoppas på att det bara är vädret som orsakar!
Åldern 😀
Det var min första tanke, men jag får inga träffar på det när jag googlar!
Haha! Njä, allt kanske inte går att hitta på internet 🙂 men kan vara en sanning ändå? Helt seriöst så tänker jag mycket på hur min stackars kropp – som redan nu är rätt kaputt – kommer vara om tio, tjugo, förti år. För jag är ju rätt mycket skabbigare i konstruktionen idag än för bara tio år sen! Det kan väl inte fortsätta i samma snabba takt?
Härligt med så goda nyheter!
Tack!! Vågar inte ropa hej än, men nog känns det grymt positivt!
Å välkommen hit 🙂
Jag antar att du glömde att fråga om det var ok att testa Helaflex?
Jaförtüsan! Men ska göra ett nytt försök att minnas imorron!