…det är då det känns lite extra fint i hjärtat att inte bli dumförklarad! Goa andraklassaren är pedagogisk med sin matteanalfabet till mor 🙂
Men asså, vaddå “entalen räcker till”?
Är det bara jag eller var det enklare förr? Å då menar jag enkelt som i okomplicerad simpel utlärning: raka rör, ingen logik bakom uträkningen i småskolan, hamra in pluttifikationstabellen osv. Jag älskar undervisningen nuförtiden! Bara det att jag inte fattar utan förklaring 😉
Vi vuxna är i många lägen felprogrammerade på så vis att vi inte gillar eftersom det inte är som det alltid har varit. Men såsom det alltid har varit är troligen ingen höjdare eftersom utveckling kräfva förändring!
som i “behöver inte låna för att subtrahera” 🙂
Vi har också haft några matteläxor som jag tyckt att dom gjort onödigt komplicerade 😉 och då är jag ju inte matte-analfabet precis *haha* Jag berättar gärna för V hur JAG tänker och räknar, som alternativ till det sätt som skolan lär ut, för jag tror faktiskt att vi ofta är rätt olika i hur vi tänker och att man behöver hitta “sitt” sätt snarare än “rätt” sätt.
Jag adderar tex “från fel håll”, dvs om jag ska lägga ihop 123 och 456 så tänker jag “femhundra, plus 70 plus 9 ”
Division räknar jag som omvänd multiplikation. Eller så här – exempel från lördagens handling: ett paket med 6 färdiga pannkakor kostar 30 kronor vad kostar då varje pannkaka. a) vad i 6-tans tabell blir 30 – eller närmast 30. b) om det varit 3 i paketet hade det varit 10:- st, nu var det dubbelt så många alltså blir det hälften, dvs 5:- 😉
Ahmen typ exakt sådär! Fast tvärtom 😀 För det är liten risk att jag ska tipsa om metoder för matematiska uträkningar! Men jag håller ändå med om att det är de egna metoderna som är de bästa, hur en SKA göra är inte alltid det som är “bäst” att använda.
För att göra en parallell så hade jag mycket mer att bidra med vid läs-läxan i svenska. Nu när hon läser flytande ser jag ingen anledning att inte läsa “rätt”, dvs med intonation och paus vid interpunktion t ex.
Å så avslutar jag med att enkelt konstatera att det är fullständigt naturligt att dina (och Melkermammans) barn är mattegenin som t ex sen tidernas begynnelse är kapabla att addera tiotal medan min sjuåring har en “vuxen” grammatik och min femåring är skriv- och läskunnig :p! Fast en lite lustig sak: nu i tvåan lär de sig nog mer språkregler, så sådant som tidigare var naturligt och korrekt för sjuåringen blir nu ofta fel. Jag känner igen mig så väl: jag var rätt hajj på tyska tills jag bodde två månader i München och spolierade allt genom att lära mig VARFÖR saker heter på ett visst vis… att bara veta ATT det heter så är mycket bättre 😀
ps. ditt multiplikationsexempel påminner om det min kollega Johan använder. han räknar alltid med hälfter och dubblar för att förenkla… för mig blir det inte ett dugg enklare!
får min 10-åring gå i “skola” hos dig 😉 Läsläxan är typ det värsta som finns – tydligen 😉
❤ det där är nog sånt som inte kan “läras” utan bara kännas. Eftersom vi har samma inställning till böcker och barn du å jag – dvs, läsa läsa läsa när dom är små för att skapa intresset och sen prata om det vi läst, både under tiden och efter, allt för att skapa ett behov av att läsa mer! – så är det inte mycket jag kan göra tror jag. Sen an det vara en fas också väl?
en ganska lång fas i så fall, typ 4-5 år lång *haha* Han tycker att han kan läsa tillräckligt bra för han kan läsa typ instruktionsböckerna till Minecraft 😉 Men jag kompenserar genom att noga välja högläsningsböcker som jag hoppas ger en språkkänsla “bakvägen” när han nu inte vill/kan läsa den sortens böcker själv. Har jag tipsat om pensionat Vidablick? http://www.adlibris.com/se/bok/pensionat-vidablicks-gata-9789163868467 En heeeelt underbar bok med så många bottnar och parallella historier och samtidigt vansinningt spännande.
Läsning är inte bara praktiskt, precis som jag vet att matte inte bara är statiska eller logiska uträkningar. Men för den som inte vill är det svårt att motivera. Och det är nog bara att konstatera då: han gillar inte att läsa skönlitteratur!
Nä måste kolla upp! Kanske finns att låna på bibblan – dit vi gör månatliga utflykter bara-för-att 🙂
säg till om du inte hittar så får du låna vårt ex. Undras om inte det är hemma hos Edlunds just nu!
Huga! Jag var hyfsat flytande på tyska. Sen läste jag a-kursen. Jag kom så långt att jag körde mig att jag inte kunde… Nu, snart femton år senare, klarar jag att prata utan att bara veta hur fel det är. (Det hade varit bättre med en säsong i alperna)
Det ÄR bättre att inte veta! Då har en inte en susning om hur fel en gör och pratar perfekt 😀
Nu är ju jag med i Läromedelsförfattarnas förbund, så det är lite känsligt att såga i den gren jag sitter på. Men jag erkänner ändå att väldigt mycket konstigt slinker med nuförtiden utan att det granskas först.
Vem som helst kan starta ett förlag och ge ut läromedel. Nu är ju det en dyr historia och svårt med marknadsföring, men det går!
Speciellt i läromedel i svenska har jag hittat många felaktigheter. Mina elever blev ganska vana vid att jag drog tjocka streck över vissa övningar. Dessutom hittade jag många dialektala uttryck som barn här inte känner till.
Åh, vad glad jag är att jag har slutat skolan – ibland skypar barnbarnet och jag om läxor, men hon tror mig inte alltid när jag säger att hon ska strunta i det som står i boken.
Så glad jag är att läsa detta! Trodde det var “fel” på mig som såg saker som inte fanns på riktigt.. En del grejer jag sett, särskilt i svenskan, är helt bedrövligt nämligen. Uppgifter med otydlig lösning och flera eller inga korrekta svar, utan att den saken närmare berörs. T’exempel.
Haha! Din lilla sångfågel borde verkligen känna att hon kan lita på dig i den här frågan 😀 kan du ta ett snack med hennes mamma tror du :p
Krams!
Mina elever hann vänja sig vid att jag ansåg mig ha rätt att stryka i läroböcker! Stå på dig. Jag vet med säkerhet att en del bara producerar, de testar inte själva och förlagen beställer och köper oprövat.
Min dotter litar helt och fullt på mig, det är bara barnbarnet som inte tror mig.
Apropå håret – jag har dökort lugg nu. Underbart.
Vet du, vi har det så lyckosamt att sjuåringen har en klasslärare som “egentligen” är mattelärare för högstadiet. Hon har på eget bevåg skrotat matteboken hon blev tilldelad och letat upp en hon tycker räcker till och banar väg för framtiden! Hon har ett genuint intresse för logik och matematik och för en familj som vår (eller iaf för mig) är det så skönt att veta att skolan ger det vi själva omöjligt kan!
Visa luggen hörru! Blir nyfiken nu ju!
Fick du förresten mitt instagram-meddelande? Missa inte 123 Schtunk som har föreställning i S-köping på onsdag! De är heeelt underbara och galna i allt de tar sig för!!