InterSport lockar med gratisskor (köp 3 par betala för 2) och jag gjorde slag i saken. Mina gamla Asics börjar bli slitna – hål på båda tårna mä – så tillsammans med ett löpband, en oerhört engagerad och duktig Sara samt lite olika dojjor att prova gick jag ut från affären som förväntansfull ägare till två par löparskor från Asics och Nike (Nikesarna är en-liten-smula-vatten-tåliga) samt ett par vita Adidaspjucks som förvisso är i runningmodell men jag jag faktiskt tänkte ha som snyggskor att nöta i Brooklyn och framför allt på Manhattan. Maken höll på att trilla ur soffan (där han snabbvilade sig efter en otroligt produktiv dag) när han såg påsen jag kom hem med, men asså jag ser det som så att vi nu slipper lägga en halv dag på löplabb i NYC! 😀 Win win!
Kunde såklart inte hålla mig utan skuttade ut i spåret nu ikväll. Jag flög fram i mina Kayanosar! Eller nåja. Skuttade liiite lättare än annars! Och knät? Tja. Jag drog på det braiga knäskyddet och fokuserade på att intervallträna tå-löpning så jodåvars det känns mycket bättre än sist. Fast ont, det gör det ju. Har nu fått nos på en sjukgymnast med särskilt inriktning på idrott, ska försöka få tid hos henne så fort som möjligt. Tider för passet då? Modest snittempo på 6:36min/km över 4,11 km (vågar inte springa längre), men intervallerna låg mellan 5:54 och 5:06 och det är jag riktigt nöjd med! Som avslutning körde jag stört slut på den redan utmattade 39-åringen med en omgång 7 MWC (körde appen hela förra sommaren och tyckte det var en bra avslutning på löppasset, men i takt med att jag kunde springa mindre tappade jag också motivationen till styrkan… surt att nu behöva göra armhävningar på knäna men… nåväl det bättrar sig väl igen!). Sen mådde jag illa och äldsta dottern gav mig en banan för att jag inte skulle typ svimma. Hujedamej. Nu kan det bara bli bättre 🙂