Ja det är ett evigt tjöt om dom där lortiga fönstren vi har, men tydligen räcker det inte att tvätta dom fyra gånger om året…? Fast idag var maken ute med Kärcher och suddade bort smusset i ett försök att upprätthålla någorlunda standard 🙂 i några dagar framåt – det är ju som att tvätta bilen: stört onödigt under elva av årets månader när en 1) kör drygt 7 mil landsväg till och från jobbet och 2) gjorde det fatala misstaget att köpa en vit bil. Nå. Återgår till villafönstren och konstaterar att för framtiden kan jag leva i en lögn eftersom jag upptäckte att mobilens porträttmode fixar dom där rutorna alldeles utmärkt! Kolla bara så rena dom ser ut:
Japp! Jag mallar mig! Min över tio år gamla standardorkidé frodas och blommar flera gånger varje år. Hur jag sköter den? Öh. Typ inte alls? Och rutorna då? Tja. Inga filter i världen kan rädda den grusvägg… jag menar fönstret! 😀
Jo. Jag följde EmmaLi till fotbollsträningen ikväll och i ett infall av spontan har-inga-dåliga-argument-att-slippa hällde jag ner mig i joggingkläderna som legat oanvända i över en månad (!!). Släpade mig sen 3,58 km i maklig takt (6:26-tempo) och förvånas över att jag inte rasade ihop. Men så tog jag det sådär behagligt, trött men inte svimfärdig med blodsmak när jag kom hem. Men jäklans va mörkt det är runt fästningen klockan halv sju en söndagkväll i december!