13.8 – om glammigt lyxliv på östkusten vs blåst och vardagsjobb på bästkusten :)

Nu är vi hemma! Två dagar i Stockholm kommer resultera i snygga, stiliga och lite galna (jupp, jag fick bestämma också!) kläder i makens butik från januari och framåt. Armani Jeans i nya fräscha lokaler på Kungsholmen med för mig nye säljaren Oskar kändes inspirerande, och gamle kändisen Andreas på Tommy Hilfiger presenterade en spännande kollektion med både back-to-the-roots känsla och lite tokiga mönster. Dessutom finns hos TH nu en uttalad tanke kring medveten produktion och verksamhet vilket av förklarliga skäl passar mig utmärkt! Bakgrund: Min karriär som obetald inköpsassistent höll på att falla i avskedsgropen redan i sin linda i min iver att kräva säljare på information om tillverkning och transporter t ex. Och det är tio år sen 🙂 Nu är tiden ikapp Ullisar och jag gillar’t!

Nå. Hemma nu då alltså. Borta är Master Suite på finhotell, gofrukost och shopping på fashionabla adresser. Här gäller bilkö till och från jobbet i o-charmig jobbuniform, men skratt med fina kollegor och glada kunder. Här finns också två barn jag älskar så det vibrerar och här finns korta löppass på mjuka stigar i bokskog. Men de två små är störst! Och bäst. Och viktigast! Att mötas av kvart-i-nioåringen i dörren från jobbet – efter tre dygn isär – med en så lång kram att den aldrig ville ta slut <3 älskade älskade unge!! Du och din lillasyster är glädje och tokerier dagarna i ända! Jag är avundsjuk på era fröknar som får vara med er nästan mer än er pappa och jag… Fast bara nästan! Ännu är ni små och mamma o pappa är inte töntiga och kompisarna bättre. Men snart. Troligen snarare än jag tror. Mjau.

PS. Löpturen i skogen då? Jo. Första kilometern var i kvicksand men sen sa det swish eller iaf inte stön och 4k på 22,5 minuter känns efter förutsättningarna riktigt bra!