3,2 mils jobbpendling åt vardera håll längs en smal, pga medtrafikanter vissen o trafikfarlig, ganska långsam men naturskön väg ger möjlighet till djurupplevelser långt i från soffan här hemma.
Just idag erbjöds extra dos animalisk interaktion faktiskt. Först passerade jag imorse ett svårt skadat rådjur på en åker (en kvinna hade noterat djuret och stod nu å ringde efter viltvårdare, eller vad det heter) och ett par mil senare får jag skåda en mäktig rovfågel spana på och strax därefter fånga ett byte nästan rakt framför min bilnos. På vägen hem sen i skymningen blänkte det av ögonpar i vart och varannat dike kändes det som, och åtminstone en palt var på väg att skutta ut ur skogen för att isf aldrig skutta mer – den ändrade sig dock rådigt när jag lät lyktorna niga av en kort snabb inbromsning. Något jag tror var en räv (eller en högst märkligt formad typ mård?) travade över vägen på förhållandevis tryggt avstånd och när jag kom in i bebyggda områden mot stan galopperade en liten måns onödigt nära trafiken mot en busshållplats efter en rondell. Så. Naturen är nära varje dag. Och på behörigt avstånd har jag den så gärna!
Häftigt med rovfågelupplevelsen, de andra var mest “dra-efter-andan” obehagligt! Fiffigt med nigningen också, såna kunskapserfarenheter hann jag aldrig skaffa mig på de ca två år för 45 år sedan då jag var “aktiv” bilförare! :l
Ja den var superhäftig! Att vara sådär nära naturen utan att påverka eller påverkas. Att snabbromsa för att få djur ångra sig springa över vägen är nåt jag upptäckt brukar funka, om det är själva ljuskäglans bana som påverkar eller om det är fordonet som sådant som skrämmer vet jag ju inte men jag fortsätter som jag gör eftersom det funkat effektivt såhär långt! Allt jag kört på under alla mina år på landsvägarna till och från jobbet (ca 7 mil t.o.r. i över tio år) är en grävling, och den rann fram under mig från diket, verkligen från i n g e n s t a n s, strax före en 50-skylt så min hastighet var verkligen inte hög men jag hade inte en chans att stanna…