Nog såg det lite lurigt ut från land. Vågorna såg högre och guppigare ut än vad de visade sig vara. När vi kommit utanför pirerna och jag väntade på att det skulle börja rulla (resan sist i starkt minne) hände det ingenting. Absolut ingenting. Vi for fram som på ett parkettgolv!?
Riktigt bra bordsplacering hade vår familj turligt fått i vår förbokning till buffén. Eftersom vi körde på tidigt, hade bra lokalkännedom på färjan och ställde oss nästförst i restaurangkön lyckades vi placera om oss så vi kunde sitta tillsammans alla sju. Mängden glass och kaffe vägde upp för buffékostnaden – det är inga billiga priser ombord? – och vi satt sen i omgångar kvar där vid fönstret i aktern i stort sett hela överfarten och hade trevligt!
Jag och Canon gick upp på däck en kort sväng och fotograferade lite.
När vi blev utkörda från restaurangen ungefär en timme innan ankomst Varberg hade jag turen skaffa oss ett träbord i aktern på däck, helt i lä! Där satt vi sista timmen och andades havsluft.
Sicken färjeresa vi fick! En av de bästa tror jag! Sällskapet gjorde såklart sitt till ♥
ps. selfie med tung kamera är inte göroptimalt! att jag lagt fokus på mitt osminkade fejs istället för på skönheterna i bakgrunden skyller jag på motvillig dslr och för korta armar 🙂