8/3 – om verklig vardag!

Hujedamej. Det var minsann pang bom rakt in arbetsbrallorna! Ny position på jobbet juh, och potatisarna blev heta direkt med två kollegor sjuka, stor och försenad leverans samt mängder av varor att packa till kunder i kombo med ondsint tarmflora. Försiktig jetlag och osäkra rutiner (för egen del) bättrade inte på situationen. Puh en utmattad hedbert slocknade i soffan under en filt typ kl sju eller så 🙂

Som mos på laxen har jag förutom ovan noterade bakslag också en gammal idrottsskada från Thailand att dras med. Eller en sup-skada som jag själv titulerade skavanken tills nyfunna vännen tillika sjuksköterskan från Härnösand vänligt uppgraderade den!

på Bangkoks flygplats Suvarnabhumi

Amputation låg nära till hands befarade vi alla, men nu verkar skadan ha dämpat sig. Lite. Smärtan är dock fortfarande enorm. Jag lider något oerhört. Motion är livsfarligt! Det har jag alltid sagt. Graden av värk kan jämföras lite med att dra ut en tand (med bedövning förvisso men iaf). Jag drar mig till minnes att något liknande hänt mig förut: när jag klippte gräset en gång – möjligen enda gången? – i somras och ådrog mig en dylik, fasansfull blåsa. Den gången hade jag inget såhär fint plåster att trösta mig med, kanske därför jag har lättare att nu genomlida min pina?

Nå. På jobbet då? Skitskoj! Så roligt att träffa kollegorna igen och även om jag är en gröngöling på det jag nu är satt på att göra får jag uppmuntrande pepp och vänliga ord från alla. Vilken lycka att arbeta ihop med såna vänner!

PS. Att vädret är runt nollan och med försiktigt snöfall gör ingenting egentligen. Det kunde ju regnat istället! Å så är det ju ljust både när jag kör till och från jobbet på min öppningsvecka!! Wii hejja att vi går mot ljusare tider!