25/5: om troschock undsluppen.

Joråsåatteh. Efter en lång, ganska seg och varm dag på jobbet kommer jag hem till smaskig snitzel och klyftisar. M å jag ska ut en sväng å springa efteråt. Jag tänker det är fint väder så jag letar upp ett par shorts. Såna där tajta löparshorts. Från Nike. Dom var snyggare förra året upptäcker jag. “Kan jag verkligen springa i dom här små shortsen?” frågar jag maken som tittar på mig med stora ögon. “Dom där?” frågar han och pekar. “Är inte det trosor?”… När även sjuåringen uppskattande komplimenterar mina nya trosor inser jag att läget är förlorat. Asså. Det är rart med uppmuntran när brallorna krympt lite i garderoben? 😂

Blev till att byta. Vill inte medverka till troschock i kvällsblaskan änna!

Vi släpade oss 7k strax under 50 minuter. Jämt snigeltempo, men vi höll igång nästan hela vägen! Mördarbacken över Hästhagaberget trodde jag var kört men maken peppade och trampade stadigt uppför så det var bara att hänga på.

Hemma väntar vår rododendron på apsiluta bristningsgränsen. Explosionsrisken är högst påtaglig. Kanske redan imorgon?

Nu tar jag långhelg med töserna! Tjohej vädret verkar vara på vår sida!!