Det var alldeles för länge sen och vi hade nog tusan inte fått till det idag heller om vi försökt planera in det men av en slump lyckades vi spontanpricka tajmingen och vips fick vi några kilometers promenadprat och oj så gött det känns nu efteråt! Dels var det flera månader sen jag fick frisk luft i nåt annat än ren transport utomhus och dels var det så himla länge sen jag träffade min fina ältar-allting-kompis att det blev dubbel lycka nu ikväll! När jag efter promenaden lämnat henne hemma hos sig (hon ska hjälpa mig byta två par skor i Göteborg så vi bar varsin påse hem från mig) började fötterna trampa av sig själv och jag lyckades springa nästan trehundra meter innan flåset satte stopp. Asså. Jösses. Snacka om att börja om från botten 😀 härifrån kan det bara gå uppåt!
Det här fotot har inte ett dugg med nåt annat att göra än att det är vackra ljusstakar och att saker känns ganska mycket ljusare och bättre nu än bara för några veckar sen.
Svackor kommer och går. Nu hoppas jag dom mest gått för ett bra tag framöver 🙂
*puss* och tack själv!
Lite andrum liksom. Så nödvändigt och trevligt!