19/6: Sommarens stora motionsprojekt! del 1

Asså. Jag har i alla år tjurigt sagt nej till studsmatta därför att dom är  1) farliga och 2) fula. Jag har därför också sagt att enda möjligheten för såndär hoppställning i vår trädgård är att den… tadaaa: grävs ner. Asså igen. Eftersom jag till min förtjusning tidigare bara hittat proffsmattor för nedgrävning (nä’rå, öh, jag har inte varit selektiv i min letning!) blev jag överrumplad när en kompis skickade över en länk på en högst försvarbar inground-variant… Asså för tredje gången. Utan att jag riktigt har koll på hur det gick till spontanbeställde vi hem en sån – utan att barnen visste nåt! Och utan att faktiskt veta vad vi gett oss in på.

Pga sjabbel från återförsäljaren hann vi inte få hem leveransen till skolavslutning. Sjabblet kompenserades, men överraskningen fick vi ju oavsett skjuta fram. Och någon sommarlovspresent blev det ju inte som planerat. En hel del smusslande förekom alltså i flera veckor. Vi råkade försäga oss flera gånger, men hela Danmarksresan passerade utan att kidsen visste vad som väntade när vi kommit hem. Det var också studsmattans förtjänst att vi körde direkt hem från Stevn istället för att fortsätta spontanresa i några dagar. Sparade pengar blev det ju av det, och tid till att gräva gräva gräva!

Manualen lämnade en del att önska. Framför allt var den klantigt utformad (mer om det senare) och dåligt formulerad, men en festlig översättning redan i inledningen var det som initialt fångade vår uppmärksamhet. Vad i jössenamn är egentligen ursprungsmeningen undrar jag! Från vilket språk och vad menas!? 😜

Mycket nogsamt bibehöll vi iallafall en yta bestående av hela vår tomt fri från tegel och elefanter. För säkerhets skull. Därefter kom vi  till det mest delikata problemet: att bestämma var schabraket skulle placeras. I smyg hade vi redan måttat och stegat i trädgården Mattias och jag, men först när ramen byggts ihop kunde vi få ordentligt hum om huruvida tänkta platsen faktiskt skulle kunna funka.

Vi dök på’t direkt! Inte mycket att vänta på liksom 💪🏻

Rambygget gick rätt fort och vi placerade ut ringen. Måste säga att vi gjorde ett riktigt bra förebyggande arbete:

Test av placering godkändes enhälligt. Lagom undanskymt och ändå chans att ta fart på mark för att skutta på mattan. Lyckligtvis klarades även elefanttestet. De enda animalier som fanns i närheten var en svart liten skeptisk katt samt tre pelikaner i plast. Inga av dessa beräknas utgöra den typ av “hårda saker” som manualen varnar för.

Sen var det dags för själva grovgörat då. Tre dagar projekterade jag till första studs. Efter ungefär en kvart var jag beredd att förlänga förväntad tid med ett dygn eller så… heliga ko sicket jobb asså. Tungt, jordigt och icke-ergonomiskt. Och då hade vi ändå bara hunnit 90° in i cirkeln av gräs 😅 De fem fotona nedanför sträcker sig över nästan fyra timmar. Fyra timmars hårt jobb. Och då hade vi bara hunnit några decimeter ner… i en liten grop i mitten! Rekommenderat djup under studsmattan är 85 cm…

Årets hittills varmaste dag kan självfallet spenderas på annat vis än att ge sig på decenniets största fys-projekt. Fast för oss var det inte mycket att snacka om: vi ville bli klara så fort som möjligt. Mycket vätska tvingade vi duktigt i oss, och vid middag skickade vi barnen till affären för att köpa lunch – och ”nåt med socker”.

En bit in i grävandet dök vår supergoa granne upp. Han ville gärna ha lite matjord sa han, men egentligen tror jag att han bara ville erbjuda hjälp faktiskt. 70+ och i bättre fysisk form än någon av oss på denna sidan häcken. TACK Boris för energi och handfast hjälp. Å för lånet av vår gamla skottkärra (till höger på bild ovan)!

Framåt seneftermiddagen ringde dörrklockan och av en lycklig slump var EmmaLi inomhus just då. In skuttade Millas fyra små girls-kompisar! Dom hade hört ryktet att det grävdes studsmatta hos oss och ville gärna se äventyret. Genast dök dom fina tjejerna ner i gropen! Mattias å jag fick en välbehövlig paus:

Extern assistans dök också upp en stund efter kvällsmat. Fantastiskt gulliga vännerna Kjenny hade fått nys om grävprojektet och erbjöd hjälp. När de kom hade vi med kort lunchrast skiftgrävt i över 8 timmar. Vi var smutsiga, utmattade, en smula tröstlösa men vid gott mod. Och den skjuts vi fick av en timmes grävhjälp i gropen var ovärderlig. TACK!! Själv var jag helt färdig vid det här laget, men EmmaLi, Mattias och Kenny skyfflade säkert bort ett par kubik jord ihop av energikicken att få nytt blod i gropen.

Tio timmar fick vara nog för dagsens arbetspass. Eller, egentligen vet jag inte exakt hur länge vi jobbade men nåt åt det hållet var det minst. Efter kl 21 stämplade vi ut och hoppade i duschen. En halvt kilo jord sköljdes ner i avloppet och nagelborsten gneds ner med en centimeter säkert. Själv har jag fått tag på ett par riktigt riktigt bra arbetshandskar – som jag dessutom är mycket noga med att bara använda med rena händer – och klarade därför just nagelborstandet på händerna rätt väl. Tassarna däremot… jisses… blir dom nånsin rena!?