Efter gårdagsens – ehum, gårnattens/morronens – sena (eller tidiga, beroende hur vi ser det) babbliga glada roliga med-asagrymma-tjejerna tapasmiddag vaknade jag…
Paracetamol gjorde ringa nytta men med iprenmannens konkurrent blidde det spruttibangbang och plötsligt var jag nästan som vanligt. Eller alltså. Såpass…