- “Säjj ett nummer!” hojtades från frukostbordet ehum framför TVn.
“Öh vaddå?” undrade jag nyvaket.
“Säääjj ett nummer!” upprepade hon och jag hörde hur hon kravlade ur soffan.
Milla mötte mig i hallen med sin pappersloppa i högsta hugg. Ögonen lyste förväntansfullt och mitt “Sjuttitre” möttes av en typiskt femårig moderlighet:
- “Nää de e för mycke’. Mellan eh ett å nie. Säjj ett nummer!”. Hon stoppade förklarande loppan under näsan på mig.
“Ähä. Fem då?”.
Här uppstod en diskussion om huruvida hon skulle börja bläddra uppåt eller neråt och jag inte riktigt förstod vad hon menade så hon förklarade och sen kom vi överens och hon räknade fram rätt uppslag och jag fick välja färg – blå – och efter lite mumlande bad hon om hjälp.
- “Vad står det?” undrade hon och sträckte sin loppa mot mig.
Här nånstans tappade jag greppet. Jag, som tog för givet att storasyster hjälpt till att skriva, stod inför en vid första anblick helt obegriplig samling bokstäver. “EmmaLi kunde inte hjälpa” fick jag veta och långsamt gick det upp för mig. Hon hade skrivit alldeles alldeles själv?!!
Med huvudena tätt ihop tydde vi med gemensam kompetens långsamt vad som plitats under den blå fliken.
-
E
SUBE
GLTE
Plötsligt kunde jag se vad hon skrivit!!
Kan du?
En sur gubbe blir ju inte bamse direkt 😉
Men HEJJA Milla!!
Haha! Nää… en jäkla bra gissning, men… jag hade kunnat svara t ex Spindelmannen, Pippi, Stålmannen eller Batman mä 😉
Tack gulliga du!
AH! Nu ramlade poletten ner! Fantastiskt kreativt!
😀 grym du är!! Hejja DEJ!
När jag förstod att hon skrivit själv försökte jag tänka mig in i hur hon tänkte. Ett ord på varje rad typ, å så låssas jag inte om att hon särskrivit 😉
Jag vet att jag är ovanligt lyhörd (och generös) i min tolkning av barns språk, men ofta förstår jag faktiskt vad de menar. Även i mycket små barns tal finns ofta en satsmelodi och om vi försöker lyssna ordentligt brukar det gå att förstå. Detsamma gäller Millans text nu. I detta fallet var det rätt “lätt” eftersom varje rad innehöll ett eget ord. Betydligt klurigare blir det när hon skriver hela meningar! Kanske kan visa exempel så du får se!
Gärna! intressant att hon valde “g” och inte “j” tänker jag. Och intressant hur olika äpplena faller 😀 Jag börjar undra om jag inte egentligen borde valt ingenjörsbanan jag också, för inte kan väl två ungar få så mycket talang från sin ena förälder och ingen från den andra? 😉 Skriva och läsa är svårt och jobbigt men konstruera avancerade maskiner med hjälp av färgglada plastbitar är kakbit… jag förvånas ofta över hur mycket dom kan om konstruktion utan att egentligen ha “lärt sig”. Fascinerande att få följa dessa små människors väg mot vuxenheten!
Ja visst är det coolt!! Med uppmuntran och pepp, utan krav, tror jag vi kan hjälpa dom små. Vi är lite olika du och jag, vi ger olika förutsättning på nåt vis, men vi är också väldigt väldigt lika <3
EmmaLi har ju en kreativitet (måla, rita och teckna) som jag inte kan känna igen. Däremot har vi pussel- och språkförtjusningen gemensamt! Att dina (era) kids är tekniskt lagda är väl lika självklart som att påven har lustig mössa :p