Det va änna inte dumt alls att komma hem! – om än hemresan över Kattegatt rullade lite för bra för är att vara i min smak… tog som vanligt nästan ett dygn att rätta till sig men sen så! Back in business med fix hemma (tvätt, guu’ va kul!) och lite pyssel å mys med Millan medan EmmaLi var på fotbollsskolans näst sista dag. Den där fotbollsskolan kommer jag återkomma till förresten men det blir i ett senare kapitel. Vädret i Danmark var som jag gnällt lite om på Instagram inge vidare. Inte för att det var ett dugg bättre här hemma, men hemma är ändå hemma och jag “slipper” strutta runt i baddräkt och åka badring i en tunnel (fast just den där tunneln var ju badlandets stora underhållning iofs ;p).
Hemresan då? Jo. Vi startade från hotellet i god tid, tog den här gången n ä r m a s t e vägen (dvs snabbaste) till Grenå och var därför framme på tok för tidigt. I en hel timme satt vi i bilen medan regnet vräkte ner runt omkring oss. Nåväl. Jag slapp baddräkten och Millan är ett ypperligt sällskap när det är långtråkigt!
blött och grått och en hel timme tills vi får borda…
Sen gick det sämre. Vi hade iofs inte förbokat mat men fick ett litet bord där vi plockade åt oss av buffén. Så mycket ätet blev det då tyvärr inte för båten rullade som värste Ormen Långe på Liseberg. Vi hann få i oss lite grann och sen var Milla blek om nosen och jag rekvirerade kräkpåsar. Sen satt liten i mitt knä och sov hela resan. Jag slumrade lite också faktiskt och det var ingen som hade hjärta att köra ut oss från restaurangen.
När vi en tremiljarder guppiga vågor senare brötade in rännan utanför Apelviken fick jag ett sms från svärfar att de stod och väntade på att få vinka på oss vid fästningen. Måste såklart vinka tillbaks 🙂
fast här har vi vinkat klart :p
Tyckte sen att vi som tredje bil på “rätt” sida i förhållande till mannen i Stenalines reflexväst stod väldans bra till för att få komma av fort, men vad händer. Jajamen. Haveri på bilen längst fram… ååååh!!! 🙁 Det blev till att lägga i R och krångla sig ut – inga problem för mig men snubben framför såg lite ängslig ut att manövrera bakåt – och som typ sist kom vi av 🙂 Nåväl. “Sämre kunde en ha det”, tänkte jag och sneglade medlidsamt mot stackarna i trasiga minibussen.
Vid trappan till Campus bibliotek stod sen hela välkomstkommittén i form av farmor, farfar, mormor och EmmaLisen och vinkade! Millan såg mormorn och tjöt “MORMOR!” men jag bah “öh, när det farmor ser du väl!?” för jag visste inte att min mamma också skulle möta och hade inte sett henne än då 🙂 sexåringar har ögonen på skaft verkligen!
Nu ikväll kände jag att det kliade i springfötterna och eftersom ett paket med reafynd från Intersport hämtades ut tidigare idag passade det ypperligt att ge sig ut en sväng. Körde ett pass från min träningsplan i Runkeeper: tröskelpass. Fast så mkt tröskel blev det inte direkt :/ jag ville mest känna på hur det kändes i kroppen och den svarade godkänt. Med slutet av David Lagercrantz och början av Annika Lantz Sommarprogram skuttade jag runt ungefär 1,4 varv i Påskbergsslingan. Knäna kändes inte och även om tempot inte var så högt (snittade 6:02 över 4,47 km enligt Runkeeper, Garmin lyckades jag tydligen inte stänga av så den snurrade på under nervarvningspromenaden hela vägen hem också…) så lyckades jag trycka på ordentligt sista halvkilometern när jag höll mig runt 5-tempo ungefär. Det tempot är helt galet högt för mig men med lite intervallträning ska jag kanske kunna sänka mina tider också? Har inte som mål att springa så långt – runt milen är max för mig tror jag – men det hade varit skojigt att få upp flåset och ner snittiden en smula såklart!
glad efter en helt okej runda i nya strumpor, småshorts och stayinplace!
Imorgon är hela familjen ledig! Förutom att eLi har sista dagen på sin fotbollsskola.
Tjenixen!